vägen

 
 
 

 
 

På varsin cykel gav vi oss iväg för att följa en bit av munkaleden. Vi ville mest ut och röra på oss och se något nytt. Cyklarna är ett fantastiskt sätt att utforska nya platser och fylla kroppen med massa endorfiner.

 

 

 
 

Naturen där leden gick var fantastisk och tanken att människor gått här i århundraden var fascinerande. 

När jag kom hem läste jag på om leden och om pilgrimen. 

 

 

Idag tog jag bilen och åkte till en plats vi åkte förbi igår där det stod "meditationsplats". Jag var nyfiken på vad det var för plats. 

Platsen var en ekdunge med otrolig utsikt. Men det var en gammal ek som fångade min uppmärksamhet. Tänk att det gamla trädet stått här på meditationsplatsen i hundratals år och människor kommit till platsen för att söka Guds närvaro och ledning. 

 

 
 
 

Tanken är trösterik. 

 

 
 

Ekens löv dansar stilla i vinden. Som en stilla bön om frid. Jag följer ekens och pilgrimens väg. 

Låt vägen, varje dag, bli meningsfull. Låt mig landa och se varje dag vad den har att ge. Låt mig sänka tempot och se vad som är viktigt och värdefullt. 

"Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den".

 

Kram

Malin


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0