bilden av mig

 
 
 
 
Tog fram min dagbok.
Bandet i ligger kvar i början av maj.
Några rader för varje dag.
Hur ska tankar större än livet själv få plats på några rader i en dagbok.
De små dagboksanteckningarna som jag tyckt så mycket om, som skapat struktur för minnet och som får mig att komma ihåg de där små detaljerna som är livet.
Anteckningarna upphörde i maj.
 
Helt plötsligt stannade allt. Mardrömmen tog över.
Men bara för mig. Runt mig fortsatte givetvis livet som vanligt.
 
går tillbaka
fyller i luckorna
försöker hitta tillbaka
försöker finna tröst och ro
försöker acceptera
 
försöker acceptera en ny bild av mig själv, en parallell bild av mig själv
en parallell bild till positiv, frisk, stark, duktig, glad...
försöker inse att båda finns och är okej
att jag är okej som jag är
med båda sidorna
 
Men jag sörjer också fortfarande det som var,
den jag var
och har fortfarande inte kommit fram till hur jag ska kunna leva utan att få njuta fullt ut av att vara i solen som är det bästa jag vet.
 
 
 
 
 
Kram
Malin

Kommentarer
Postat av: Anna

Ibland tar bearbetning lång tid. Låt tiden gå, du kommer mogna i både dig själv, sjukdomen och förhållningssättet till livet runt om. Hoppas också att din vilja att skriva återkommer! Kram

2017-10-25 @ 10:41:18
URL: http://Http://www.annapannapuff.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0