november

Mörkret tar sitt grepp om mig
som alltid i november.
Tröttheten kryper in i märg o ben.
Vill krypa längre och längre i dit skuggorna inte kan se mig.

Plötsligt lockande solsken avslöjar mig och försöker lura mig.
Jag vet att det inte kommer stanna.
Jag vet att mörkret snart är där igen.

Längtar efter sommarens lätta vingtag.
Ljusa och luftiga blommor som lapar varm trygg sol.
Starka vågor som får mig att känna att jag lever.

Till dess litar jag på stearinljusens milda ljus.
Blickar in i en liten låga.
Tänker att det räcker.
Tänker att sommaren kommer igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0